Hallihallå!

Torsdagar verkar vara min skrivardag. Men tusan vad svårt det ska vara o kladda lite här. Oftast brukar jag skriva av mig när jag är arg eller när det är något dåligt som hänt. Men nu har jag faktiskt något bra att dela med mig av, eller snarare något fint.

 

Det är helt fantastiskt vilka fina människor jag har runt mig nu. Jag har den senaste tiden varit en riktigt hagga om jag får säga det själv. Har mått ganska dåligt och mycket har tärt på mig fast jag inte velat ta tag i det utan bara skjutit på det hela tiden. Jag har snäst av folk befogat och obefogat. Helt sjukt att min familj o vänner fortfarande står kvar vid min sida. Idag känner jag mig som en hemsk vän! Inte för jag gjort något dumt utan mer för mitt samvete kväver mig.

 

Under lång tid har jag velat ha en vissa möbel här hemma, som student så är det ganska svårt att få ekonomin att räcka till allt och i och med flytt och dyrare kostander har min ekonomi senaste tiden inte tillåtit onödiga köp. Idag hade jag en hektiskt dag, upp tidigt till jobbet där jag försov mig och fick hetsa iväg vid 5 i morse. samtidigt som det under hela dagen ringer konstant på telefonen. Det är vänner, familj och läkare alla försöker desperat att få tag på mig. Det är vid såna tillfällen jag är hemsk. Istället för att ta tag i allt så bara skiter jag i det helt. I detta fall att svara i telefonen. Efter jobbet fick jag hetsa hem för att hinna byta om innan jag inom en timma ska befinna mig i skolan för seminarium. Även här ringer min telefon ständigt och i all hast svarar jag väl hemma på ett samtal som slutar i en konflikt inte roligt. När jag står där o byter om knackar det på dörren, jag som redan är otroligt irriterad pga all stress telefonen ger mig öppnar snabbt och finner mina två närmaste vänner ståendes i dörren! Lite bittert ber jag de komma in för jag måste skynda mig. Men ser de då komma in med världens största inslagna paket. Oj så tårarna brände och halsen tjockna fort.

 

Här går jag runt och irriterar mig över alla o så kommer de med en present. De hade givetvis köpt hyllan jag så länge trånat efter i ett försök att muntra upp mig. Så här sitter jag nu och känner mig hemsk! Hemsk för jag inte lyfte på luren vid första samtalet, hemsk för mitt beteende de senaste veckorna och hemsk för jag varit så otroligt självisk.

 

Dessa människor har i all julhets, skolhets och det allmänna livet gått och köpt en present till mig, gör att göra MIG glad. Att de är helt fantastiska vänner vet jag mycket väl men idag blev jag så himla rörd av deras handling att jag inte vet vad jag ska göra. Hela dagen har jag skinit som en sol och jag kan inte komma på något sätt att tacka de nog. Inte för att de köpte mig hyllan mer för själva OMTANKEN de gav mig. De är så sinnesjukt bra människor och jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna de, men hålla hårt i de är något jag absolut ska göra!