På tisdag är det två månader sen jag opererade mig och 25 kg har försvunnit. Det är helt galet när man sätter det i sådant perspektiv ändå tycks inte min hjärna följa med då jag fortfarande ser samma person i spegeln.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om min resa såhär långt. Har ju inte varit alltför genereös med informationen kring allting. För det mesta beror det ju på att allt går så himla bra. Jag kan inte säga att jag aldrig mår dåligt men de riktigt få gångerna jag mår dåligt är helt klart mitt egna fel.

 

Jag dumpar nästintill aldrig, och gör jag det så mår jag illa i 10-30 minuter o sen är det över. Det jag dumpar på är sällan mat utan mer att jag ätit för fort eller att jag ätit för mycket. Tycks fortfarande inte fatta att varje liten tugga spelar roll för lilla magen.

 

Jag tål som sagt allting, sött,salt, fett,magert osv. Allt går ned hos mig vilket är nästan lite synd kan jag tycka. Blir ju att man stoppar i sig både det ena och det andra.  Men mina smaklökar har helt klart förändrats. Saker som kaffe, broccoli och äggröra var det bästa jag visste förut och nu kan jag inte ens stå ut med lukten av det. Kokta ägg går ned men så fort det luktar stekt ägg eller likande vänder det sig i magen på mig likadant med broccoli.

Godisråtta som jag är sitter det fortfarande i men absolut inte chokolad och kola som förut utan gärna surisar men  klarar dock enbart av ett par få st annars börjar jag må dåligt. 

 

Vissa dagar äter jag som ett djur känns det som, dock lite men ofta andra dagar kan jag inte ens tänka tanken på mat o mår jättedåligt bara jag vet att jag ska stå o göra mat. Å andra sidan är det ju inget annorlunda än andra vanliga människor. Man har helt enkelt bra och dåliga dagar. 

 

Till kroppen då. Att det ständigt försvinner cm är ju något jag är MEDVETEN om dock är det inget jag kan se, vilket är frustrerande. Trodde aldrig att hjärnan skulle spela mig sådant spratt. Kläder sitter lösare och hela jag är betydligt mycket lösare än förr.  Förr så var jag stenhård och trodde jag hade massor muskler. Men efter att ha kollat det hos dietisen så visar det sig att jag inte alls förlorat mycket muskler men kan ändå inte förstå hur jag kan vara så slapp. Det jag jobbar på nu är att få huden att hänga med men även bygga lite muskler. Jag är otroligt svag i rygg och mage vilket är dåligt med tanke på mitt arbete med ständiga lyft. Därför ligger lite extra krut på det.

 

Just nu går jag mest promenader, runt milen blir det varje eller varanan dag. Försöker även ta mig ner till gymmet men är lättare sagt än gjort.  Som tur är kan man ju göra mycket hemma, så armhävningar, squats, rygglyft osv går ju och göra på vardagsrumsgolvet som tur är. Men hoppas fortsättningsvis kunna komma igång mer ordentligt med träninen på gymmet. 

 

Just nu känns allt helt fantastiskt med min operation och jag ångrar det inte en sekund. Många gånger glömmer jag bort att jag är opererad och trots att det gått så sjukt lite tid sen jag gjorde det så känns vissa saker så självklara redan. 

Mina före och efter bilder har jag själv lite svårt att smälta så här kommer en lite mer påklädd tills jag samlat mod o visa de lite mer avklädda.

 

Den första bilden är tagen några dagar innan operationen och den andra häromdagen, soms agt 25 kg skillnad och jag kan helt ärligt inte se den skillnaden. Lite skrämmande är det allt.