Aldrig någonsin trodde jag att jag kunde älska en människa så mycket som jag älskar honom. Det har alltid varit jag mot världen och det har varit ganska okej. Aldrig riktigt kännt mig ensam så som många singlar beskrev det. Jag hade så mycket vänner och familj runt mig att kärlek aldrig varit något som saknades. Men den kärleken jag känner för honom och han för mig är något helt annat. Han har funnits i mitt liv i snart två år och det senaste året har hand vänt upp och ned på det helt och hållet. 

 

Inatt drömde jag att han dog, hans hjärta stanna. Jag vakna i panik o skrek, ruska på honom med gråten i halsen. Självklart vakna han också, han låg ju bara och sov. Men den paniken en dröm gav mig är bland det värsta jag upplevt. Ibland gör det så ont att älska någon. Rädslan att förlora personen tar nästan över glädjen att ha personen i sitt liv.

 

Usch för hemska drömmar, men ibland är det bra att tänka till på vad man egentligen har och inse hur lätt livet kan vända. Han gör mig så glad ocg lycklig, får mig att känna mig trygg,vacker och självsäker. Kan inte tänka mig ett liv utan honom.  Jag är aldrig så rädd som när jag är riktigt lycklig för då har jag som mest att förlora.

 

Himla melakonisk morgon detta blev. Men detta deppiga väder och hemska drömmar går lite hand i hand.