Det är så himla galet det här med min viktnedgång!

Allt har ju verkligen gått toppen, jag äter o dricker o vikten pekar rakt nedåt. Nu har jag dock stått still i flera veckor vilket känns helt okej. Med 5 kilo kvar till min målvikt känns det helt okej att vikten har stannat, jag kanske inte ens behöver gå ned mer. Har kroppen stannat är den antagligen nöjd.

 

MEN! Detta stora men..

Mitt huvud hänger inte med för fem öre, trots att jag måste byta ut klädesplagg efter plagg i min garderob för att de är för stora, så följer inte hjärnan med. Så himla trist att fortfarande känna den där " stora" känslan, fortfarande vara orolig för att däcket på cykeln ska gå sönder eller att min pojkvän ska mosas när han kastar omkring mig som en vante mest hela tiden. Före & efter bilder tycks inte riktigt hjälpa och trots att jag köpte ett par byxor i strl 36 härom dagen så lyckas inte hjärnan fatta.

Det är galet strl T R E T T I O S E X! Det har inte hänt någonsin i mitt vuxna liv. När ska jag fatta att jag gör rätt?! Det går bra! Aldrig trodde jag att jag någonsin skulle hamna i denna fällan.