Väl där fick jag byta om till de så fina kläderna o så fick jag lov att sitta ned i ett rum. Där kom narkossköterskan in o gav drop samt satte nålar. Den 1,5 timman kändes som den längsta i mitt liv. 

Kirurgen kom in o frågade om jag var säker vilket jag var. Sedan så sattes allt igång. En snäll o rar sköterska kom o visa mig in till operationen där så tog det inte lång tid innan jag sövdes o vaknade sedan upp på uppvaket. Mådde oförskämt illa o hade fruktansvärt ont. Men fick som tur är snabbt medicin vilket var skönt. Var uppe o kissa inom en timma o fick sedan komma ned till avdelningen, skönt!

Nu ett år senare kommer jag knappt ihåg den första tiden. Jag minns att jag var väldigt pigg med tanke på ingreppet, var ute och gick mycket första dagarna och var relativt igång med livet bara någon vecka efter. Hade givetvis svårt att få i mig all mat, vatten och vitaminer men även det lossnade med tiden. Vet ärligt talat inte vart detta år tagit vägen för det känns som att det alltid varit såhär ?

Så ett år senare känner jag mig som en ny människa? Ärligt talat nej, utsidan ser jag också skillnad men på insidan är jag samma gamla Ermina. Lika fåfäng, utseende fixerad och om något ett lite skörare självförtroende. 

Redan innan operationen tog jag för mig av livet. Min övervikt var aldrig något bekymmer på så sätt. Jag har alltid haft människor runt omkring mig som älskar mig för den jag är. Men visst är det roligare att köpa kläder nu och att gå ut att äta är inget ångestmoment längre. 

Det mesta med operationen är positivt men så finns det saker som man aldrig riktigt blev informerad om. Jag är ju ett sådant fall som det gått exemplariskt för. Utan några större komplikationer. Men psykiskt sett har denna resa inte gått riskfritt. Allting förändras och hela synen på mig själv och hur jag ser ut har påverkats. Jobbigast är ändå andras tankar och åsikter. Egentligen bör de inte spela någon roll men ändå tycks alla ha så mycket tankar och åsikter. 

Ett årskontrollen gick utan några större problem. Det mesta såg bra ut och de var mer än nöjda med resultatet. 73 vill jag gå ned till men står fast vid 75 stabila vilket även dietisten önska att jag kunde nöja mig med. Men vi får se. Kan känna att jag saknar lite information, hade många frågor jag inte riktigt fick svar på och måste höra av mig till andra personer. Kan tycka att få träffa en dietist vid ettårskontrollen är lite lamt. Men så länge de är nöjda är jag glad! 

Kort sagt har detta år förändrat hela mig. På alla plan, jag är så himla glad att jag fick den här chansen. Men nu ska jag bara hålla vikten nere och fortsätta leva hälsosamt.