Jag är inne i någon form av svacka, höstdepression or what ever. Hela livet känns surt och jäkligt och det mesta är jävligt tråkigt. Har aldrig varit sån här förut så vet inte riktigt hur jag ska hantera det eller handskas med det. Det tråkiga är att det går ut över människor som inte förtjänar det. Idag kände jag att det fan får vara nog. Jag är den enda som kan fixa det här och jag är den enda som kan göra så att det blir bra. Jag är en glad person annars och tänker  fortsätta vara det. Jag vill vara den bästa kollegan, dottern, flickvännen och kompisen som möjligt och måste därför börja vara snäll mot mig själv innan jag kan vara det mot andra. 

 

Har satt upp lite mål på garderoben i min klädkammare. Måste påminna mig själv om hur sjukligt lyckosam och tacksam jag egentligen är. Livet är så lätt att ta för givet och det känns som att jag gjort det senaste tiden. Har nog alltid levt lite i en rosa bubbla och just nu saknar jag den så därför får jag väl skapa mig en rosa bubbla igen. Oavsett så är det nog med detta, livet är härligt!

 

Imorgon börjar dag ett av två på en kurs, den kommer vara givande och rolig! 

Har precis tagit ett bad nu, Adam är iväg och jobbar och jag saknar honom så löjligt mycket, men förhoppningsvis hinner han komma hem innan jag slocknar så vi hinner kramas lite. Längtar så sjukt mycket till helgen, den kommer bli så mysig!