Denna söndag tog en helt ny vändning. Istället för jobb ligger jag hemma o äter frukost eller brunch kanske det heter vid denna tid. Hela natten har jag mått dåligt av hemsk migrän o imorse kom även gårdagens rester upp. Illa! Är ju kroppen som säger ifrån till mitt 280 tempo. Ska nog ta det lite lugnt idag o kämpa vidare med tentan. Vila brukar funka! 

Haft en fantastisk dag trots omständigheterna. Har verkligen strålat och varit på jätte bra humör konstigt nog. Duggan som skrevs kändes förvånansvärt enkelt och jag tror att även korkade jag kommer lyckas kamma hem ett G. Resten av dagen har flutit på. Nu har jag precis betalat alla räkningar o inser att jag lär leva på buljong även denna månad. Men vad gör väl det när livet börjar gå från bäcksvart till sprakande pastellfint!

För min del lär det bli en jobb och plugghelg. Tanken är att hemtenatan ska vi bli relativt färdig så vi kan koncentrera oss på den andra duggan nästa vecka. Nu ska jag bara njuta av denna fina fredag!

/Ermina

 

 

Vilken fantastisk vecka det varit. Har ju som sagt en fullspäckad tid framöver nu, men ibland så slås jag av nöjdkänslan så allt-ordnar-sig-tänket kommer. Igår jobbade jag på ett av mina jobb och fy fan så jag trivs! Mina fina små barn o jobbisar, mysiga är de! På kvällen kom två av mina vänner o en gosig vovvsing hit. Vi hade en jätte mysig onsdag med pannkaksmys och greys, kunde inte bett om mer.
Idag har hela dagen gått i skolans tecken. Det är så mycket begrepp och min hjärna vill inte riktigt jobba med mig mer. Så har börjat känna fuck it, det går som det går helt enkelt. Men mysig dag har det varit ändå. Kaffe o små promenader med vovven har varvats med begrepp. Älskar att ha sällskap dagar som denna.
Nu åkte Ellida & Leria för ett tag sen och jag tänkte plugga lite till innan jag ger upp för ikväll. Lite kvällsmat och dusch ska hinnas med också tänkte jag. Sen får det bära eller brista imorgon för egentligen har jag inte så mycket tid eller energi att lägga på denna dugga innan det ska tas tag i nästa examination.
Men något som är otroligt kul är att jag får tillbaka 16.000 på skatten, chocken har ännu inte lagt sig så jag lever nog ännu på det lyckoruset, det lär jag göra länge om jag känner mig själv rätt!

/ Ermina


Oj så inläggen flödar här... eller inte!
Har haft så mycket nu att kroppen tillslut gav upp. Är ju ute på praktik och skolan är en enda stor last just nu. Mitt i allt detta åker jag på luftrörskatarr. Hostar sönder och halsen dödar mig! Men ett par dagar nu sen är jag enbart i skolan, mycket skönt!!

Något annat jag får krupp på är mitt hem som aldrig kommer i ordning, men snart så då ska jag sätta fart o få det fint här hemma!
Nu ska jag vila lite till o vänta på alla bra program som börjar, imorgon är det tillbaka till praktiken. Vi hörs!

Igår när jag tittade på galan lovade jag mig själv att aldrig mer klaga över mitt lilla liv. Aldrig mer vara bitter över småsaker och alltid tänka på de som kämpar när livet känns lite för trögt. Men sen  i morse vaknade jag till den sämsta dagen någonsin. Redan vid frukost kände jag att detta skulle bli en lång dag. Mycket riktigt blev inte dagen bättre än jag annat.  När jag satt där igår o lovade mig själv allt det där glömde jag nästan bort att jag är inte mer än en människa. Det är svårt att inte låta bli och låta sig själv falla ibland.

  Jag har väldigt mycket fröken duktig syndrom. Jag jobbar samtidigt som jag pluggar. Jag vill vara en bra dotter, bra vän och en ypperlig student samtidigt. Jag vill alltid vara glad och rolig, folk ska få energi av mig och inte känna att jag tar energi. Men någonstans där glömmer jag att precis som alla andra så behöver jag vara en dålig student, jag behöver ha en dålig dag och inte alltid vara vännen som lyssnar utan vara vännen någon lyssnar på. Jag behöver få beklaga mig över att livet inte är toppen och att ibland så kommer man an en liten grop.

Oftast slätar jag över dessa dagar. Jag säger åt mig själv att det är bara att bita ihop och ta sig igenom skiten så enkelt är det. Imorgon är ny dag med nya tag. Idag orkade jag inte det. Många gånger var tårarna nära att välla fram och alla känslor gå över stör. Därmed köpte jag naturgodis och en tidning, åkte hem betydligt tidigare än tänkt och bäddade ner mig.  Idag är jag ingen dålig person jag är bara mänsklig.

Ikväll såg jag på Rosa-bandet galan Tillsammans mot cancer. Där satt jag i min tvåa och tittade på galan med tårar okontrollerat rinnandes nerför kinderna.  Det var en så absurd känsla att det inte finns några ord att sätta på. Jag var arg för att en sådan hemskt vidrig sjukdom kan finnas, att något så okontrollerbart bara kan ta våra nära & kära ifrån oss. Sedan var jag ledsen för alla mina fina människor som fått ge upp kampen för att de inte kunde stå emot mer. Samtidigt som jag i ren frustration inte visste vart jag skulle ta vägen för att man är så himla lamslagen när man sitter bredvid o ser någon kämpa för sitt liv.

Saknaden är alltid en kamp samtidigt som rädslan alltid finns där. 1 av 3 är en siffra som är ett faktum som inte går att förbi se. Min farmor, min mormor, mitt kusinbarn, min bästa vän, min medstudent, min handledare. Fingrarna blir fler o fler på de drabbade i min omgivning o för varje gång jag hör ordet Cancer gör det ont i mig för alla de som kämpar.

#fuckcancer